hästekipage - häst och ryttare.

Haft denna inlägget i utkast ett tag nu, bara för att komma ihåg att berätta om "min" lilla prinsessa. ♥
Love är en liten b-ponny på 120cm som jag började rida bara nåt tag efter hon kom till ridskolan, och redan första gången jag red henne blev jag helt förälskad i henne. Hon var egen- bestämd och envis. Kunde inte mycket heller för den delen, men vi kämpade på, hon och jag. Hon var inte den fina dressyrponnyn som gick iform hela tiden, snarare tvärtom. Hon var speciell.


Nån cr hoppning.

Tillslut blev det att jag red henne varje torsdag i ridgruppen, och jag märkte hur mycket hon lärde sig, sakta men säkert. Vi startade nån dressyr och hopptävling lite då och då, mest för utbildningen. Dom små barnen var nästan "rädda" av att rida henne, nån gång frågade en liten tjej mig: "Vem ska du rida?" så sa jag att jag skulle hoppa Love. "Oj.. Hoppas du inte ramlar av henne, det har jag gjort." Lite synd, för denna ponnyn vill inget dumt, hon trivdes bara inte på ridskolan med en massa olika elever som rider henne.



Tiden tickade iväg, och Love blev allt mer tjurig och envis på barn lektionerna, så ridskolan bestämde sig för att sälja henne. Och jag skulle rida henne till försäljning, detta var senvåren 2010. Så sommarlovet 10' flyttade vi Love och hennes son, Star till en ridlärares stall där jag även hade Jojje - min sköthäst. Jag kommer ihår hur tittig hon var på exakt allt när jag red henne i paddocken första gången där, allt var läskigt. Dagen efter reagerade hon inte på nåt. Det tog ett tag innan hon började slappna av, men jag fick in rätt knappar hon hon var bara superfin ♥




Love till vänster, Star till höger.

Sen började vi hoppa lite smått hemma, och hon har sin egna hoppteknik. Man visste inte alltid om hon skulle hoppa eller stanna. Så sen var vi med på en P&J nere på Viarp, 60 och 70cm, så högt hade jag inte tävlat henne innan. I 60 klassen ramlar jag av på 6e hindret, men man kan säga att det var pga sadlen, den var förstor och gled fram på halsen, så vi bytade sadel till 70 klassen och där fick vi två stop, som var mitt fel. Men hon hoppade som aldrig förr. Vilken känsla det var, att gå från första tävlingen på 30cm ca till 70cm. Man kan ju säga att det är en stor förändring, och tänk att mest är det jag som lärt henne det? Den sommaren var den bästa i mitt liv, jag hade världens finast b-ponny för mig själv och hon stormtrivdes som "privatare"









Hon blev ju inte såld ändå, och det är jag så jävla glad för, men ändå vill jag inte ha henne stående på en ridskola hon inte trivs på. Nu står hon ffr på VKRK, och är helt annorlunda, sköter sig super, oftast - vad jag vet. Hade jag kunnat, skulle hon varit min för alltid, men min tid med henne är slut, mest för att jag är för gammal och längden, men att sitta på hennes rygg en gång till, gud va underbart det skulle vara.







she got her own thing
thats why i love her
miss independent
ooh the way we shine
miss independent yeah ♥


you'r fucking perfekt to me.

Baroness E
1997-2008
imp. Tyskland
mörkbrun, D-ponny sto.

Detta var min allra första favorithäst på ridskolan, VKRK. Redan från första gången jag såg denna ponnyn, visste jag att hon var helt fantastisk, helt underbar. Jag blev "skötare" på henne under 2007 kanske (?) kommer inte riktigt ihåg, men då var man bara skötare genom att ta hand om hästen, dvs borsta den, putsa sadel och träns och visitera hästen några dagar i veckan. Så det gjorde jag, under småloven, som sportlov, påsklov och sånt, var jag nästan varje dag i stallet, bara för att va med henne.





Men loven tog ju klart slut, så det fick blev helgen för mig del och sköta hand om henne. Då hade jag aldrig ens suttit på den ponnyn, ändå hade jag en så stor kärlek till henne, jag bara visste hon var underbar, med eller utan ryttare på ryggen. Och jag väntade tåligt, till den dag jag skulle kunna läsa i ridpärmen "Emma Berg - Baroness" Men den dagen kom aldrig.. För hon fick en skada i ett ben.




Jag väntade ännu tåligare på att min älsklingsponny i stallet skulle bli frisk från sin benskada, men det blev hon aldrig. Hon blev aldrig frisk, så jag fick aldrig rida henne- tyvärr nog. Men jag har kollat gamla resultat på VKRK's hemsida, och hon är placerad i nästan varje tävling hon var med i. Så jag kan tänka mig att hon var helt fantastisk uppe på hästryggen.
Sen kom dagen, då jag fick reda på att hon blivit avlivad. Jag kunde bara inte tro det, den enda ponny jag älskat av hela mitt hjärta bara var borta föralltid.. Jag grät i evigheter,  det var nog det värsta jag varit med om.. det var hemskt! :'(



Jag forstod ju att det var för hennes bästa, hennes ben höll inte, då är det klart bättre att låta dom få somna in. Hon var verkligen världens snällaste ponny, gjorde aldrig något dumt, iaf inte mot mig.
Jag glömmer dig aldrig, min älskade Baroness. ♥ r.i.p. my angel. Du är, och kommer alltid förbli min.