hästekipage - häst och ryttare.

Haft denna inlägget i utkast ett tag nu, bara för att komma ihåg att berätta om "min" lilla prinsessa. ♥
Love är en liten b-ponny på 120cm som jag började rida bara nåt tag efter hon kom till ridskolan, och redan första gången jag red henne blev jag helt förälskad i henne. Hon var egen- bestämd och envis. Kunde inte mycket heller för den delen, men vi kämpade på, hon och jag. Hon var inte den fina dressyrponnyn som gick iform hela tiden, snarare tvärtom. Hon var speciell.


Nån cr hoppning.

Tillslut blev det att jag red henne varje torsdag i ridgruppen, och jag märkte hur mycket hon lärde sig, sakta men säkert. Vi startade nån dressyr och hopptävling lite då och då, mest för utbildningen. Dom små barnen var nästan "rädda" av att rida henne, nån gång frågade en liten tjej mig: "Vem ska du rida?" så sa jag att jag skulle hoppa Love. "Oj.. Hoppas du inte ramlar av henne, det har jag gjort." Lite synd, för denna ponnyn vill inget dumt, hon trivdes bara inte på ridskolan med en massa olika elever som rider henne.



Tiden tickade iväg, och Love blev allt mer tjurig och envis på barn lektionerna, så ridskolan bestämde sig för att sälja henne. Och jag skulle rida henne till försäljning, detta var senvåren 2010. Så sommarlovet 10' flyttade vi Love och hennes son, Star till en ridlärares stall där jag även hade Jojje - min sköthäst. Jag kommer ihår hur tittig hon var på exakt allt när jag red henne i paddocken första gången där, allt var läskigt. Dagen efter reagerade hon inte på nåt. Det tog ett tag innan hon började slappna av, men jag fick in rätt knappar hon hon var bara superfin ♥




Love till vänster, Star till höger.

Sen började vi hoppa lite smått hemma, och hon har sin egna hoppteknik. Man visste inte alltid om hon skulle hoppa eller stanna. Så sen var vi med på en P&J nere på Viarp, 60 och 70cm, så högt hade jag inte tävlat henne innan. I 60 klassen ramlar jag av på 6e hindret, men man kan säga att det var pga sadlen, den var förstor och gled fram på halsen, så vi bytade sadel till 70 klassen och där fick vi två stop, som var mitt fel. Men hon hoppade som aldrig förr. Vilken känsla det var, att gå från första tävlingen på 30cm ca till 70cm. Man kan ju säga att det är en stor förändring, och tänk att mest är det jag som lärt henne det? Den sommaren var den bästa i mitt liv, jag hade världens finast b-ponny för mig själv och hon stormtrivdes som "privatare"









Hon blev ju inte såld ändå, och det är jag så jävla glad för, men ändå vill jag inte ha henne stående på en ridskola hon inte trivs på. Nu står hon ffr på VKRK, och är helt annorlunda, sköter sig super, oftast - vad jag vet. Hade jag kunnat, skulle hon varit min för alltid, men min tid med henne är slut, mest för att jag är för gammal och längden, men att sitta på hennes rygg en gång till, gud va underbart det skulle vara.







she got her own thing
thats why i love her
miss independent
ooh the way we shine
miss independent yeah ♥


you'r fucking perfekt to me.